Näringsaspekter vid behandling av depression och ångest
Dagens psykiatriska diagnostik är inte på något sätt okontroversiell. En amerikansk professor i psykiatri E Jane Costello hävdade nyligen att ”diagnossystemet ärfortfarande 200-300 år efter andra grenar inom medicinen” (1). Med rätta bör dockpåpekas att det finns andra discipliner av medicinen som också vetenskapligt settkan te sig outvecklade. Psykiatriska diagnoser formuleras utifrån beskrivning avsymptom och beteenden. Sjukdomarnas orsaker lämnas vanligen därhän.Behandlingen med ”läkemedel” är främst symptominriktad. Psykoterapi ellersamtal begränsar sig till eventuella psykologiska orsaksfaktorer. Detta skymmerinte faktum att miljoner människor haft nytta av läkemedel och psykoterapi. Mensamtidigt får en stor grupp patienter otillräcklig effekt, besvärande bieffekter ellerönskar själv annan behandling.

För att förstå orsakerna och på allvar kunna hjälpa patienter till en bättre hälsa ärdet klokt att se till hela den inre och yttre miljön. Av central betydelse är att vi allaär biokemiskt olika individer och att hälsa och sjukdom utspelar sig i en interaktionmellan gener och miljö. Idag söker alltfler hjälp för psykiskt lidande. Mycket talarockså för att förekomsten av depressioner ökat starkt under 1900-talet (2). Ettevolutionsperspektiv kan vara en god hjälp när vi ska försöka förstå ökningen avdepressioner under det senaste seklet (3). Det är inte brist på läkemedel ellerpsykoterapi som gör människor sjuka.

På få generationer har vår kost genomgått endramatisk förändring med mer raffinerad föda, mer socker och andra kolhydrateroch en högre kvot fleromättade fettsyror omega-6/omega-3. Vidare har den fysiskaaktiviteten minskat liksom den tid vi är utomhus.För att förstå psykiska sjukdomar biokemiskt kan vi inte nonchalera näringens ochgifternas betydelse. Patientens näringsstatus förtjänar uppmärksamhet i mångasituationer: vid kronisk eller recidiverande sjukdom, vid sedvanligläkemedelsbehandling med för kroppen främmande molekyler (xenobiotika) sompåverkar näringsstatus, och om konventionell behandling ej givit önskat resultat.

Depression innebär ofta sämre aptit och viktnedgång. Den som är deprimerad äterofta mindre protein och fett men mer kolhydrater, ofta i form av socker (4). Vadsom kliniskt kan beskrivas som sockerberoende är inte ovanligt hos patienter meddepression eller ångest. Snabbt socker ger en kortvarig symptomlindrig, men isjälva verket inleds en ond cirkel med mer ångest, impulsivitet, nedstämdhet och trötthet, och samtidigt ett med detta sammanhängande försämrat näringstillstånd. Ien enkelblind kontrollerad studie hade borttagande av sackaros och koffein ensignifikant antidepressiv effekt (5).

Signalsubstanser som serotonin och noradrenalin bildas från födans protein. Fördetta behövs också flera olika vitaminer och mineral. Vår hjärna uppbyggs till stordel av fett. Den behöver såväl mättat, enkelomättat som fleromättat fett. Ett lågtintag av fett (6), protein, flera olika vitaminer liksom mineral bidrar till såväldepression som ångest.

Hög konsumtion av fisk korrelerar till mindre förekomst avdepressioner på ländernivå (7). Man bör också minnas att överkänslighet för glutenoch andra födoämnen kan ge psykiska symptom. Järnbrist kan ge depression ochbehöver också utredas medicinskt.

Depressioner innebär ofta ökade nivåer av pro-inflammatoriska cytokiner, ökadoxidativ stress och förändrad mag-tarmfunktion. Detta bidrar till att tarmfloran ochabsorptionen av mikronutrienter försämras. En viktig orsak till depression ärhypothyreos som ofta innebär brist på saltsyra i magsäcken (achlorhydri). Nedsattabsorption leder till ökad risk för depression och andra sjukdomar. Därför harprobiotika föreslagits som ett logiskt tillägg vid depressionsbehandling (8).

Läkemedel påverkar ej sällan näringsstatus. Sådana interaktioner kan vara klinisktbetydelsefulla. Äldre tricykliska antidepressiva medel påverkar metabolismen så attutsöndringen av riboflavin ökar och nivåerna av koenzym Q10 minskar. Fleraandra läkemedelsgrupper och p-piller kan öka behovet av B-vitaminer och andranutrienter (9), vilket kan öka risken för depression.

Vitaminer vid depression

Depression kan sammanhänga med brist på många vitaminer: B1, B2, B3, B6,folsyra, B12, C och D. Vid hög konsumtion av kolhydrater åtgår mer vitamin B1.Lägre blodkoncentrationer av vitamin B1 och B2 har korrelerats till depressivasymptom (10).

Redan på slutet av 1930-talet började de första psykiatrerna använda vitamin B3,som ju finns i två former: nikotinsyra (niacin) och nikotinsyreamid (niacinamid).1950 publicerade Annette Washburne en studie på 15 patienter som alla vardeprimerade (11). Det var dock en heterogen grupp. Fem patienter beskrevs varamanodepressiva och fyra schizofrena. Tio patienter behandlades initialt med 300-400 mg nikotinsyra i långsam intravenös infusion varefter alla behandlades peroraltmed mellan 900 och 2500 mg per dag. Patienterna som fick niacin intravenöstförbättrades inom 48 timmar, de som endast fick peroral behandling blev bättreinom fem dagar. En av femton patienter förbättrades inte på behandlingen. Tre årsenare publicerades i samma tidskrift en studie på sexton deprimerade patienter därelva stycken gavs 900 mg nikotinsyra per dag och fem fick placebo. Sju av de elvasom fått niacin förbättrades inte. Författaren skrev att niacin inte fungerar viddepression (12).

Med dagens kliniska erfarenhet av vitamin B3 är det troligt attdosskillnaden i dessa två studier förklarar skillnaden i respons. Om nikotinsyraanvänds är det viktigt att patienten får noggrann information om flush som är denvanligaste bieffekten.En liten del av kroppens tryptofan omvandlas till B3. Kombinationer av dessa tvåämnen har använts vid depression. I en studie var tryptofan tillsammans medniacinamid lika effektivt som det tricykliska antidepressiva medlet imipramin (13).

Vitaminerna B6, folsyra och B12 är viktiga vid depressioner. Folsyra har visatsförbättra effekten av antidepressiva läkemedel. 800 µg folsyra och 1 mg B12 haransetts vara ett lämpligt tillägg vid depressionsbehandling (14). Nyligen föreslogsatt 2 mg folsyra ges tillsammans med antidepressiva farmaka (15).

Depression, trötthet, irritabilitet och sjukdomskänsla är kliniska symptom påskörbjugg. Såväl födointaget av C-vitamin som plasmakoncentrationer av vitaminC har beskrivits vara lägre hos patienter med psykiska sjukdomar. I en studie avpatienter med olika psykiska sjukdomar förbättrades de depressiva symptomensignifikant på 1 gram C-vitamin per dag (16). 3 gram C-vitamin per dag förbättradehumöret hos friska personer (17).

Vitamin D i mängderna 400-800 IE hade en signifikant positiv effekt på friskapersoners nedstämdhet under vintern (18). Med de senaste årens växande kunskapom D-vitamin är det rimligt att högre doser kan prövas.

Mineral vid depression

1999 kom den första fallstudien där patienter med dystymi förbättrades påkromtillskott. Det visade sig att de patienter som svarade på krom också hade ettsug på att äta kolhydrater (carbohydrate craving). Detta kunde stämma med vadsom beskrivits som atypisk depression med ökad aptit/vikt, längre sömntid, tungkänsla i armar och ben samt en interpersonell känslighet för att bli avvisad avandra. McLeod har i en bok beskrivit hur han upptäckte denna behandling (19). Tvådubbelblinda studier har visat att 600 µg/dag av krompikolinat kan ha en positiveffekt på denna patientgrupp (20).  

Magnesium anses ha humörstabiliserande verkan. Kontrollerade studier saknas avpatienter med depressioner (21). I positiva fallstudier användes 125-300 mg tillvarje måltid samt till natten (22).

Flera studier har visat att lågt intag av selen ökar risken för depression, och i endubbelblind cross-over studie med tillskott av 100 µg selen/dag fick man enpositiv effekt på nedstämdhet och ångest hos friska individer (23).

Vid behandling med antidepressiva läkemedel normaliseras låga zinkvärden. I enpreliminär dubbelblind pilotstudie gavs 25 mg zink per dag med signifikantförbättring efter sex veckor jämfört med placebogruppen (24).

Fleromättade fettsyror vid depression

Vi behöver en balans på fleromättade omega-3 och omega-6 fettsyror. Dagensvästerländska kost innebär att vi får i oss mycket mer omega-6 än omega-3. Delånga omega-3 fettsyrorna EPA och DHA finns främst i födan från havet. Denkorta omega-3 fettsyran ALA finns i gröna växter, men hos människan äromvandlingen av ALA till de längre fettsyrorna ofta ineffektiv. Fem dubbelblindastudier har gjorts där omega-3 visade sig ha en signifikant antidepressiv effektjämfört med kontrollgrupp i tre studier (25).  Positiv effekt fick man i två studiermed 1-2 gram ren etyl-EPA och i en studie med EPA/DHA i förhållandet 2/1. Mansåg ingen signifikant skillnad i det fjärde arbetet med EPA/DHA i förhållandet !med olivolja som kontrollsubstans, och ej heller i den femte studien med ren DHA.Detta talar för att EPA är effektivare än DHA som tillägg vid depression.

Vitaminer vid ångest

I enstaka arbeten har vitamin B1, B6 och inositol beskrivits vara verksamt vidångest.Vitamin B3 i form av niacinamid har visats effektivt mot ångest i ett antalfallstudier (26). Biokemisk forskning talar för att niacinamid gerbensodiazepinliknande ångestlindring utan narkotiska risker, vilket kan förklara attB3 är bra vid avgiftning från såväl alkohol, bensodiazepiner som andra narkotika.För att få en god ångestdämpande effekt krävs oftast mer än 1000 mg/dag. Viddygnsdoser över 1000 mg/dag bör leverenzymer kontrolleras, då ökning av dessa ären mindre vanlig biverkan.

Vitamin B12 har ofta givits i injektionsform mot ångest, depression och trötthet.Dosen brukar vara minst 1 mg intramuskulärt varannan vecka eller oftare. Vidperoral behandling brukar doseringen vara minst 1 mg/dag.

Mineral vid ångest

I en dubbelblind studie gav ett preparat med B- och C-vitaminer, 100 mg kalcium,100 mg magnesium och 10 mg zink en signifikant ångestminskande effekt jämförtmed placebo (27). Magnesium i doser om 200-300 mg x 2-3 har sedan längeangivits kunna vara bra vid ångest.

Vid längre tids behandling ska man vara försiktig med högdosterapi av enstakanäringsämnen. Breda kombinationer av tillskott är ofta motiverat. Vid insättande avkosttillskott bör läkemedelsbehandling till en början kvarstå oförändrad. Manbehöver tid på sig för att värdera den totala behandlingens effekter och bieffekter.

Precis som för läkemedel så behövs det kunskap för att använda näringsämnen ibåde prevention och behandling. Rätt använda kan individuellt utformaderekommendationer om mat och tillskott tillsammans med annan behandling spelaen viktig roll också inom det psykiatriska fältet.

Referenser:
1) Carey B. What´s wrong with a child. Psychiatrists often disagree. New York Times 2006-11-11.

2) Costello EJ, et al. Development and natural history of mood disorders. Biol Psychiatry 2002;52:529-42.

3) Jonsson B, Winzer R. Depression – i ett miljö-, samhälls- och evolutionsperspektiv – del 1, Medikament2004, nr 5-6, sid 32-37; del 2, nr 7, sid 14-19.

4) Christensen L, Somers S. Comparison of nutrient intake among depressed and nondepressed individuals. IntJ Eat Disord 1996;20:105-9.

5) Christensen L, Burrows R. Dietary treatment of depression. Behav Ther 1990;21:183-93.

6) Wells AS, et al. Alterations in mood after changing to a low-fat diet. Br J Nutr 1998;79:23-30.

7) Hibbeln JR. Fish consumption and major depression. Lancet 1998;351:1213.

8) Logan A, Katzman M. Major depressive disorder: probiotics may be an adjuvant therapy. Med Hypotheses2005;64:533-8.

9) Pelton R, et al. Drug-induced nutrient depletion handbook (2nd Ed). Hudson: Lexi-Comp, 2001.

10) Benton D, et al. Vitamin supplementation for 1 year improves mood. Neuropsychobiology 1995;32:98-105.

11) Washburne AC. Nicotinic acid in the treatment of certain depressed states: a preliminary report. Ann Intern

Med 1950;32:261-9.

12) Tonge WL. Nicotinic acid in the treatment of depression. Ann Intern Med 1953;38:551-3.

13) Chouinard G, et al. Tryptophan-nicotinamide, imipramine and their combination in depression. ActaPsychiatr Scand 1979;59:395-414.

14) Coppen A, Bolander Gouaille G. Treatment of depression: time to consider folic acid and vitamin B12. JPsychopharmacol 2005;19:59-65.

15) Abou-Saleh MT, Coppen A. Folic acid and the treatment of depression. J Psychosom Res 2006;61:285-7.

16) Milner G. Ascorbic acid in chronic psychiatric patients: a controlled trial. Br J Psychiatry 1963;109:294-9.

17) Brody S. High-dose ascorbic acis increases intercourse frequency and improves mood. A randomizedcontrolled clinical trial. Biol psychiatry 2002;52:371-4.

18) Lansdowne ATG, Provost SC. Vitamin D3 enhances mood in healthy subjects during winter.Psychopharmacology 1998;135:319-23.

19) McLeod MN. Lifting depression. The chromium connection. Basic Health Publications, Laguna Beach2005.

20) Docherty JP, et al. A double-blind, placebo-controlled, exploratory trial of chromium picolinate in atypical

depression: effect on carbohydrate craving. J Psychiatr Pract 2005;11:302-14.

21) Murck H. Magnesium and affective disorders. Nutr Neurosci 2002;5:375-89.

22) Eby GA, Eby KL. Rapid recovery from major depression using magnesium treatment. Med Hypotheses2006;67:362-70.

23) Benton D. Selenium intake, mood and other aspects of psychological functioning. Nutr Neurosci2002;5:363-74.

24) Nowak G, et al. Effect of zinc supplementation on antidepressant therapy in unipolar depression: apreliminary placebo-controlled study. Pol J Pharmacol 2003;55:1143-7.

25) Parker G, et al. Omega-3 fatty acids and mood disorders. Am J Psychiatry 2006;163:969-78.

26) Prousky J. Anxiety. Orthomolecular diagnosis and treatment. CCNM Press, Toronto 2006.

27) Carroll D, et al. The effects of an oral multivitamin combination with calcium, magnesium, and zinc onpsychological well-being in healthy young male volunteers: a double-blind placebo-controlled trial.

Psychopharmacology 2000;150:220-5.Bo H Jonsson är med dr, överläkarei Stockholm. Han kan nås påbo.jonsson@ki.se

Artikel ur Näringsmedicinsk tidskrift. Januari 2007, nr 1, årgång 12, sid 4-6.