HälsoVägvisaren Annettes Hemsida

Underkastelsen är en film av Stefan Jarl, här är lite om innehållet från denna.

Dokumentärfilmaren Stefan Jarl vill visa att kemikalieindustrin är mer välmående än någonsin – sedan andra världskriget har produktionen stigit från 1 miljon till 500 miljoner ton kemikalier per år, ämnen som långsamt ackumuleras i våra kroppar.

Stefan Jarl har samlat 23 professorer verksamma på lärosäten runtom i Europa och Nordamerika, som delar med sig av sin forskning om hur kemiska ämnen påverkar oss.

Filmen handlar om hur vi utsätts för en allt kraftigare exponering för allt fler kemikalier, över allt hela tiden. Vi pratar mjukgörare (ftalater) som gör plasten mjuk som bland annat finns i leksaker, bromerade flamskyddsmedel som gör tyger, lampor och möbler flamsäkra (PBDE), ytaktiva ämen (PFOS) som bland annat finns i omslagspapperen på hamburgare, läkemedel, en förfärande rad olika bekämpningsmedel som finns i frukt och grönsakerna m.m. Visste ni att det rum som utsöndrar mest kemikalier i ett hem är barnens rum. Det är alltså bättre att placera ungarnas säng i garaget än i deras plastfyllda kemikalieproppade rum.

Och mycket av dessa kemikaler hamnar i våra kroppar, i vårt blod, i modersmjölken som kvinnor ger vidare till sina barn. De flesta av dessa tusentals kemikalier vet vi nästan ingenting om hur de fungerar i ekosystemet eller när de samverkar i våra, djurens och växternas kroppar.

På ett annat sätt vet vi en hel del. Vi vet att många av dessa kemikalier är fettlösliga. Det betyder att de snabbt ansamlas i fett, vilket i princip bara finns i eller vid levande material. Fettlösliga ämnen lagras i våra och djurens fettvävnader, varifrån de aldrig eller bara långsamt avsöndras. Utom i några få fall när vi producerar en viktig fet substans. T ex modersmjölk.

Vi vet att när mödrar ammar så minskar deras fettdepåer betydligt. Numera vet vi också att detta är det enda tillfälle under livet då kvinnors kemikaliebelastning sjunker. För de lämnar över de fettlösliga gifterna till sina barn.

Några forskare talar om kopplingen mellan miljögifter och neuropsykiatriska störningar hos barn, diabetes och sjuklig fetma. Vi vet att många av dessa kemikalier fungerar på hormonell nivå. Dvs i vissa sammanhang har de mycket kraftig effekt även i mycket, mycket låga doser. Ett sådant sammanhang är fosterutvecklingen och hjärnans utveckling strax efter födseln. Våra funktioner utvecklas inte långsamt, utan många av de viktigaste funktionerna (t ex könsorganen) utvecklas under en kort, intensiv period. Under den här perioden är vi mycket känsliga för hormonell störning. Vi vet att de här preparaten påverkar vår mentala hälsa.
Autism, ADHD och andra syndrom och sjukdomar ökar kraftigt.

Alla vetenskapsmän som intervjuas i filmen har vissa svar som till exempel hur p-pillerrester i vattendragen får groddjur och fiskar att byta kön. Andra talar om sambandet mellan hormonstörande kemikalier och minskad fertilitet hos män samt om ökningen av testikelcancer. Vi vet att spermiekvaliteten hos män sjunker. Allra mest i länder med kemikalieintensivt jordbruk. I Danmark har hälften av de unga männen sämre spermier än vad de borde ha. 

Vi vet också att två tredjedelar av all frukt och grönt som säljs innehåller bekämpningsmedelsrester. Naturligtvis mycket mindre eller nästan inget i ekologiska grönsaker, men de är ändå inte så stor andel.

Det finns forskare som menar att det här är ett allvarligare problem för människoarten, eftersom om det här fortsätter, så kommer vi helt enkelt inte att kunna få barn.

Men så återstår då frågan – vad kan man göra? Filmmakarna lämnar själva tips som handlar om att använda naturmaterial när man bygger, köpa miljömärkt elektronik och köpa ekologisk mat.

För egen del tänker jag att det är bra att köpa ekologiska kläder och sängkläder eller urtvättade begagnade kläder som har tappat en del av kemikalerna, likaså med begagnade möbler, datorer m.m. .